On the move
Då var det dags att flytta då. Det var ett tag sedan sist och tur är väl det. Då hinner man ju glömma hur jobbigt det är att packa, bära, städa och bära igen. Vi är lyckligt lottade som har släkt och vänner snälla nog att hjälpa till.
Jag tror dock att man i livet behöver nya situationer och händelser för att inte tappa suget. Ingen nöjer sig med status quo.
Strävan efter vad?
Det är något jag tänkt på nu och då. Människan strävat hela tiden mor något. Se bara på alla entrepenörer! Det är kanske därför så många människor med makt strävar efter mer makt. Man krigar om olja, inflytande och landyta. Jag vill tro att man i det gamla bondesamhället levde för det man hade och inte smidde planer om att sno åt sig grannens kossor, men jag kan ha fel.
Fult?
Med all framgångstörst och utvecklingsvilja kan man tro att det är fult att sitta nöjd. Det är ju trots allt framåtsträvarna som gör att företag växer och skapar arbetstillfällen. Ja knepigt är det. Tittar man på företagsvärlden så är det stenhårt krigande som gäller.
Hur som helst så gör jag som alla andra och jobbar hårt mot världsherravälde!
VM i politisk korrekthet
Jag läste en artikel i AB om att ICA Maxi råkat sälja mönstrade kalsonger där ett hakkors dök upp i mönstret. Jag tänkte genast att det var det löjligaste man kan klaga på! Det vore en sak om kalsongen endast hade ett stort hakkors med texten Arbeit macht frei skrivet på baken eller något liknande men det här var ju bara en tillfällighet.
Inte Adolfs logga
Alla som forskat i symbolik eller för den delan sett/läst Davinci-koden vet ju att hakkorset användes bl.a. av Mayaindianerna, Hinduismen, och Buddhismen för att representera de fyra årstiderna, de fyra elementen osv. långt innan 1919 då nazisterna knyckte det.
Om man utgår från att det var en olycklig slump så tycker jag inte att man bör göra så mycket väsen av det och att butiken lägger sig för lätt när de vitt och brett beklagar det som inträffat. På så vis erkänner man att det finns vissa saker man inte ens bör ta i med tång. Nazisterna snodde hakkorset från Mayaindianerna och sedan mitten på nittotalet håller rasisterna på att tabubelägga användandet av den svenska flaggan. Många svenskar drar sig nog för att erkänna att de är stolta svenskar utan att först oroa sig för att bli förknippade med rasism eller nazism.
Inte glömma, men heller inte skrämmas
Jag tycker inte att vi ska bagatellisera eller glömma de hemska handlingar som nazisterna utförde men vi ska heller inte vara rädda för att prata om det. Anars riskerar man ju att det glöms bort. Varje generation bör ju få veta vad som hände. Jag ska väl erkänna att jag inte har någon expertkunskap kring nazistpartiet, andra världskriget och europeisk historia 1900-1950 men om man undviker ämnet så öppnar man ju för felaktiga tolkningar och förvridna historier.
Nä släpp fram alla mönster och former, låt kreativiteten flöda när ni utformar kalsonger.
Country & Pestern
Som musikälskare blir jag ibland förvånad över att jag faktiskt avskyr vissa musikstilar. I helgen hälsade jag på svärföräldrarna, en av dagarna åkte vi på en nätt biltur och lyssnade då på en Best of country-skiva.
Jag rynkade på näsan inombords men försökte att lyssna in mig på musiken. Jag gillade den inte, men det var svårt att sätta fingret på varför egentligen. Till slut kom jag på det: Den är helt enkelt för banal för mig!!!
Lustigt nog, kanske jag ska tillägga eftersom jag är en stor hårdrockfan. Hårdrock är en musikstil som inte alltid är speciellt djup alla gånger, men smaka på countrytiteln “Cowgirls don´t cry” eller refrängen till låten “Where i come from”
I said where I come from
It’s cornbread and chicken
Where I come from a lotta front porch sittin’
Where I come from tryin’ to make a livin’
And workin’ hard to get to heaven
Where I come from
Vilken text! Det blir så klämkäckt att man själv känner sig som en dödsmetallare eller något. Denna musik är också precis som den svenska dansbandsmusiken för perfekt och polerad för min smak, men jag har nu fått min årsranson av den så jag bör klara mig. Paradoxalt nog har jag infogat de två låtarna här nedan. Men alla får väl skaffa sig en egen uppfattning. I nästa blogginlägg får jag balansera upp med lite hårdrock eller blues.
Ett bra tips att hitta bra artister i din favoritstil är Genrekartan. Zooma in och upptäck!
Yihaaa!!
Den sminkade sanningen
Kålle vaknade en mulen söndagmorgon och vände sig i sängen för att se om Ada var vaken. Det var hon, dessutom hade hon somnat med sminket på kvällen innan. Så Kålle hade bara en fråga:
- Gommorron Ada, har du sovit goth?
Appetite for consumtion
Inför att jag och frun skulle åka till Gävle för att uppleva Slash live så köpte vi en ny digitalkamera. Den vi köpte för några år sedan har ballat ur och käkar nya batterier på några sekunder.
När vi då stod i affären för att välja kamera frågade jag expediten hur länge det medföljande laddningsbara batteriet håller och om man kan köpa ett nytt när det laddats för många gånger. Jag får då veta att det kan hålla ett par år och att det då är lika bra att köpa en ny kamera. Snacka om att vi lever i ett konsumtionssamhälle! Vi köper inget som ska användas mer än två-tre år.
En liknande upplevelse hade jag när den kaffebryggaren vi fick i julklapp gick sönder. På/av-knappen fastnade och jag åkte till butiken för att se om de kunde laga den. Trots att det bara var några månader sedan den köptes så fanns inga reservdelar så de föreslog att jag skulle få en ny. Modellen hade dessutom utgått så jag fick välja en annan.
Jag kan inte klaga på servicen men en tanke slår mig. Hur miljövänligt är det att köpa/slänga grejer med så korta tidsintervall? I föräldrahemet står en TV som är 25-30 år gammal, och den fungerar utmärkt, så även Beta Max videon som står under den. Dagens platt-TV-enheter verkar inte lika stabila.
Jag kan förstå att företagen vill att vi ska handla nya kapitalvaror oftare och kanske prispressar så mycket de kan för att just det ska ske. Men vi som konsumenter borde ju då samtidigt ställa krav på att de varor vi köper kan återvinnas samt att det redovisas lika flitigt i produktspecifikationen som megapixlar och RAM-minne.
Varumärkets vara eller inte vara…
Intresserad av kommunikation som jag är ville jag för någon månad sedan lära mig mer om varumärken och vilken roll de spelar för företagen och deras relationer med kunderna. Jag hittade en otroligt intressant bok skriven av Bengt Håkansson. Boken heter: Det missförstådda varumärket -Myt och sanning om “företagets främsta tillgång”. En bra bok måste inte ha en kort titel 
Orsaken till att jag valde just denna bok var just titeln. Jag som inte kunde så mycket om varumärken skulle få en kortare väg till kunskap och samtidigt få veta hur andra tänkt fel och missuppfattat det hela. I efterhand måste jag säga att boken verkligen inte gjorde mig besviken, även om jag nog kan behöva läsa den en eller två gånger till eftersom den var så fullmatad med kunskap.
Kort kan man säga att varumärket är vad kunderna tänker när de pratar om företaget, ser logotypen eller använder produkten/tjänsten som säljs/erbjuds. Varumärket är ett löfte till kunden och en identitet som denne ska känna sig trygg med varje gång erbjudandet syns eller hörs. Det är inget som står på ett papper i VD:s kassaskåp utan allt börjar och slutar med kunden. Det är därför en Lexus kostar mer än en Toyota trots att de båda kommer från samma koncern. De lovar olika saker, vänder sig till olika köpare och prioriterar olika värden.
Det kommer nu rapporter från USA om att konsumenterna under recessionen valt att köpa lågprisvaror istället för kända märken och även vant sig med dessa. Man menar att de kommer att behålla dessa vanor även när ekonomin blivit bättre. Jag tror säkert att det stämmer i ett kortare perspektiv, men i längden kommer det alltid finnas människor som vill skilja sig från mängden på olika vis. Människan glömmer rätt snabbt och är i grunden alltid benägen att hitta en egen tillhörighet vilket inte minst tar sig uttryck i t.ex. vilka kläder man köper, vilken bil man kör eller vilket diskmedel man använder. Det är min personliga tes som dock inte har några vetenskapliga bevis bakom sig. Men efter att ha läst Håkanssons bok så tror jag hårt på det. Det är nog ingen walk in the park som går automatiskt, utan varumärkesarbetet är stenhårt. Det gäller att hitta en egen stege att sitta på…
Hello world!
Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!
